En blir aldrig bättre än sina efterträdare



För ett par veckor sen tog jag på mig ett av de tuffaste uppdragen hittills, jag blev vald till Vice förbundsordförande för Ungdomens Nykterhetsförbund. Det innebär att jag fått förtoende att tillsammans med 10 andra personer leda UNF framåt i kampen för en demokratisk och solidarisk värld fri från droger. Detta betyder att jag inte längre kan lägga mitt driv på bara Skaraborg, utan mitt fokus kommer vara hela UNF. Jag kan knappt ibland fatta det.

Det finns egentligen bara ett problem. Jag somnar och vaknar med en klump i magen. En klump som jag fick samma dag som jag blev vald. Det har ingenting att göra med att vara vice, eller att sitta i förbundsstyrelsen. Utan klumpen finns där, för att jag vet att jag kommer glida längre och längre ifrån mitt hemdistrikt. Ett distrikt vars tillväxt har ökat ofantligt de senaste åren. Ett distrikt där jag tillsammans med så många fantastiska individer har byggt och slitit. Ett distrikt där elden aldrig kommer ta slut. Jag tror egentligen inte en förstår vilka utmaningar tidigare föreningar och distriktsstyrelser haft. Det var allt från att få in några extra tusen i föreningsbidrag till att få tag i en lokal att vara i. Det är så otroligt många personer som kämpat och slitit, vars namn nästan aldrig nämns i Skaraborgs historia. Det är egentligen inget konstigt, folk kommer och folk går. Men det finns en sak som är säker; Skaraborg består. Med det här inlägget lägger jag UNF SkaraborgsT-shirten på hyllan och tackar för de här underbara åren. Over and out! Max Johansson Vice förbundsordförande Ungdomens nykterhetsförbund